Den 21 november fyllde TT 90 år. I en serie bloggposter publicerar vi delar av innehållet i jubileumsmagasinet ”Tidningarnas Telegrambyrå 90 år”.
Dagens inlägg: Stig Fredrikson.
Hela magasinet kan ni läsa här.
Tidigare publicerat:
Förord: Nu tar vi sats mot 100 år i nyhetens tjänst
Kapitel 1 – bildandet
Kapitel 2 – lokalerna
Kapitel 3 – nyheterna
Kapitel 4 – tekniken
Kapitel 5 – radion
Kapitel 6 – medarbetarna
TT:s medarbetare Astrid Kindstrand
TT:s medarbetare Stieg Larsson
Stig Fredrikson, som kom att bli en av Sveriges ledande utrikespolitiska journalister, arbetade på TT en ganska kort tid – 1970 till 1976. Större delen av den tiden tillbringade han i Moskva som TT:s utrikeskorrespondent, men med uppgift att också arbeta för nyhetsbyråerna i Danmark, Norge och Finland. Stig Fredriksons utomordentliga kunskaper i ryska språket och hans oförvägenhet när det gällde att navigera rätt i det övervakande sovjetsamhället har senare visat sig även ha kommit till användning på ett annat plan än det rent journalistiska.
Stig Fredrikson har i tv och egna böcker berättat om hur han strax efter ankomsten till Moskva 1972 fick i uppdrag att i hemlighet närma sig den utstötte författaren Alexander Solsjenitsyn som tilldelats Nobelpriset i litteratur två år tidigare. Solsjenitsyn, utfryst av sina författarkollegor och förföljd av säkerhetstjänsten KGB, vågade inte resa till Stockholm för att hämta priset av rädsla för att bli berövad sitt sovjetiska medborgarskap och därmed hindras från att återvända hem.
1972 bad Svenska Akademien, via Solsjenitsyns svenske översättare Hans Björkegren som också var chef för TT:s utrikesredaktion, om hjälp med att försöka bana väg för en ceremoni någonstans i den sovjetiska huvudstaden.
Det hela gick dock i stöpet – Akademiens ständige sekreterare Karl-Ragnar Gierow fick inget visum – men kontakten ledde till att Fredrikson och Solsjenitsyn fann varandra. De kom överens om att träffas igen.
Under de kommande två åren hade de ett 20-tal hemliga möten på olika platser i Moskva och Stig Fredrikson kom att bli Solsjenitsyns hemlige kurir. Han såg till att den del av författarens verk, bland annat det Nobeltal han skulle ha hållit om han hade fått resa till Stockholm, hamnade i väst och att den förvisade författaren fick brev och annat förmedlade från utlandet.
Så här skriver Fredrikson själv på Nobelstiftelsens sajt om hur det gick till när han 1972 smugglade ut Solsjenitsyns Nobeltal:
”Jag hade fått nio svartvita negativ i ett papperskuvert. Jag tog fram en liten transistorradio, skruvade bort baksidan, tog ut batterierna, och i det tomma utrymmet lade jag negativen. Jag hade klippt isär dem i remsor, slagit in dem i plast och stoppat in rullen i en tom tub för huvudvärkstabletter. Plåttuben passade fint i batteriutrymmet. Sedan lade jag radion i min resväska och tog tåget till Helsingfors och ett planerat möte med mina utrikeschefer. Allt gick smidigt vid gränsen, och framme i Helsingfors kunde jag meddela min chef Hans Björkegren att ’jag har post med mig från Moskva.”
TT har genom åren skickat korrespondenter till de största världsmetropolerna och inte sällan i samarbete med de andra nordiska nyhetsbyråerna, NTB i Norge, Ritzaus Bureau i Danmark och finländska STT/FNB. Oftast har Moskva, Washington, Bryssel och Peking/Hongkong varit huvudorterna.
På senare år har TT, liksom ett flertal andra medier, av kostnadsskäl tvingats avstå från fasta korrespondenter. Bevakningen sköts istället bland annat av så kallade stringrar, kontrakterade svenskspråkiga journalister som redan är bosatta i det aktuella landet.
Den ökade tillgången till lokala medier och källor via internet, liksom sociala medier som Twitter och Facebook har gett helt nya möjligheter till fjärrbevakning av händelser utomlands som inte fanns tidigare. Dessutom har TT som vana att skicka specialreportrar från huvudredaktionen i Stockholm för att på korta och långa uppdrag skildra händelseutvecklingen i en region eller ett land. TT har dock alltid en egen fast korrespondent på plats i EU-huvudstaden Bryssel.
Text: Anders Rhodiner
Foto: TT
